I'm going mad, lock me in a madhouse
Jag förlorade det igår.
Totalt.
Jag hade tänkt igenom det hela dagen, jag skulle än en gång prata med min mamma om hur jag mådde.
Jag har spelat teater alldeles förlänge och jag vill inte att mitt liv ska vara en ända stor föreställning.
Jag hade bestämt att jag skulle prata lugnt och ransonligt men förlorade efter fem minuter.
Tårarna rann som ett vattenfall utan slut och jag började bli hysterisk.
När min mamma för 10 gången började ta upp psykolog snacket rann det över totalt.
Jag sprang in på mitt rum och började hyperventliera och skaka..
Det gick senare över till en rasande ilska som gick ut över allt runt omkring mig.
Jag kan ju säga att jag inte har några planscher på rummet längre..
Sen gick det mer över till ett mer apatiskt tillstånd och jag satt bara och stirrade framför mig i en timme utan att röra mig.
Mamma försökte ringa Bris som såklart inte hade öppet.
Sen kom väl det läskigaste, jag började prata med min gamla nalle i "vi" form och bar mig åt som en galning i en skräckfilm där jag satt och log med mitt påklistrade leende.
Jag tror jag skrämde min mamma ordentligt när det hände.
Nu när jag tittar tillbaka på det blir jag faktiskt rädd, jag bar mig åt som en psykopat.
Såklart sov jag inte på hela natten utan låg bara och stirrade i taget tills klockan ringde.
Jag fick stanna hemma från skolan eftersom jag var totalt slut men jag kommer som vanligt i morrn.
Jag har gett min mamma tilllåtelse att ringa till min f.d psykolog och jag får väl ge honom en chans till och hoppas med hela mitt hjärta att min pappa ska lyssna och istället för att tänka på sig själv, tänka på mig.
För jag klarar inte av att fortsätta på det här viset, jag vill också vara lycklig.
I see the angels,
I'll lead them to your door.
There's no escape now,
No mercy no more.
No remorse cause I still remember
The smile when you tore me apart.
You took my heart,
Deceived me right from the start.
You showed me dreams,
I wished they'd turn into real.
You broke a promise and made me realize.
It was all just a lie.
Totalt.
Jag hade tänkt igenom det hela dagen, jag skulle än en gång prata med min mamma om hur jag mådde.
Jag har spelat teater alldeles förlänge och jag vill inte att mitt liv ska vara en ända stor föreställning.
Jag hade bestämt att jag skulle prata lugnt och ransonligt men förlorade efter fem minuter.
Tårarna rann som ett vattenfall utan slut och jag började bli hysterisk.
När min mamma för 10 gången började ta upp psykolog snacket rann det över totalt.
Jag sprang in på mitt rum och började hyperventliera och skaka..
Det gick senare över till en rasande ilska som gick ut över allt runt omkring mig.
Jag kan ju säga att jag inte har några planscher på rummet längre..
Sen gick det mer över till ett mer apatiskt tillstånd och jag satt bara och stirrade framför mig i en timme utan att röra mig.
Mamma försökte ringa Bris som såklart inte hade öppet.
Sen kom väl det läskigaste, jag började prata med min gamla nalle i "vi" form och bar mig åt som en galning i en skräckfilm där jag satt och log med mitt påklistrade leende.
Jag tror jag skrämde min mamma ordentligt när det hände.
Nu när jag tittar tillbaka på det blir jag faktiskt rädd, jag bar mig åt som en psykopat.
Såklart sov jag inte på hela natten utan låg bara och stirrade i taget tills klockan ringde.
Jag fick stanna hemma från skolan eftersom jag var totalt slut men jag kommer som vanligt i morrn.
Jag har gett min mamma tilllåtelse att ringa till min f.d psykolog och jag får väl ge honom en chans till och hoppas med hela mitt hjärta att min pappa ska lyssna och istället för att tänka på sig själv, tänka på mig.
För jag klarar inte av att fortsätta på det här viset, jag vill också vara lycklig.
I see the angels,
I'll lead them to your door.
There's no escape now,
No mercy no more.
No remorse cause I still remember
The smile when you tore me apart.
You took my heart,
Deceived me right from the start.
You showed me dreams,
I wished they'd turn into real.
You broke a promise and made me realize.
It was all just a lie.
Kommentarer
Trackback
